jag rymde,
iförrgår rymde jag igen,
en till gång, & de är underbart.
jag kom ut från detta fängelse för här sitter jag fast hela tiden,
inte nog med att jag sitter fast i mig själv så sitter jag även fast här.
igår smakade såsen till maten bara s o c k e r , & jag sa att sluta kränka mig, jag äter det inte!
men dom fattar inte,
jag skrek, jag skrattade, jag gjorde sönder porslin,
jag inte mer nu livet är jobbigt.
jag är 2 personer i en,
jag hör 2 röster i mitt huvud som alltid bråkar,
mina 2 sidor svart&vit kämpar mot varann hela tiden,
jag vet vilken som är fel, men den är ändå rätt.
dom säger att de är en kamp mellan min ätstörning (som dom kallar a n o r e x i) & mig,
men jag tror inte de
de 'är svart & 'vitt.
vad hände?
Vad har hänt, de var ju så längesedan jag skrev.
Jag blev inlagd på BUP-akuten, & stannade där i 6 veckor.
Läkarna tyckte att jag var i ett så dåligt skick (för dom tyckte jag var dum som inte hade ä'tit på några veckor, jag gick ner över 10 kg på en vecka, sedan lite mer än 1 kg om dagen. Jag var ju lycklig, varför tog ni de ifrån mig?), så jag fick stanna där. & dom tog kontrollen från mig, & vad hade jag sedan kvar.
Ingenting,
eller jo, en sak.
Men nu bor jag på ett behandlingshem, ( eller HVBhem, som suger. Ta mig härifrån?)
Jag hatar de här stället. Jag blir inte bättre här.
Mina demoner spöker egentligen bara mer,
& för varje dag som går vill jag egentligen bara stanna under täcket & inte resa mig.
Men jag måste,
men jag orkar inte bara för de.
Min läkare säger att jag är underviktig, men jag vill inte tro på de.
De är bullshit,
allt är egentligen de.
Jag vill kunna andas luft utan att vara rädd att andas in k a l o r i e r,
jag vill kunna röra mig utan att tänka på hur mycket jag förbränner,
eller förlåt,
jag fick inte skriva de.
(hur kom jag in i detta? vågar jag lämna detta? eller vill jag ha de så?)
jag vet inte,
åh jag vet ingenting.
jag har en ständig kamp i min hjärna,
mellan svart & vitt.
idag fick jag veta att jag bara ser negativt på mig själv, & inte tänker på mig själv.
jag fick veta att jag är sjuk,
för mina tankar är inte friska.
jag vill inte mer nu,
de får räcka.
ikväll ska jag & mina kompis rymma härifrån,.
få andas frisk luf.t
Jag blev inlagd på BUP-akuten, & stannade där i 6 veckor.
Läkarna tyckte att jag var i ett så dåligt skick (för dom tyckte jag var dum som inte hade ä'tit på några veckor, jag gick ner över 10 kg på en vecka, sedan lite mer än 1 kg om dagen. Jag var ju lycklig, varför tog ni de ifrån mig?), så jag fick stanna där. & dom tog kontrollen från mig, & vad hade jag sedan kvar.
Ingenting,
eller jo, en sak.
Men nu bor jag på ett behandlingshem, ( eller HVBhem, som suger. Ta mig härifrån?)
Jag hatar de här stället. Jag blir inte bättre här.
Mina demoner spöker egentligen bara mer,
& för varje dag som går vill jag egentligen bara stanna under täcket & inte resa mig.
Men jag måste,
men jag orkar inte bara för de.
Min läkare säger att jag är underviktig, men jag vill inte tro på de.
De är bullshit,
allt är egentligen de.
Jag vill kunna andas luft utan att vara rädd att andas in k a l o r i e r,
jag vill kunna röra mig utan att tänka på hur mycket jag förbränner,
eller förlåt,
jag fick inte skriva de.
(hur kom jag in i detta? vågar jag lämna detta? eller vill jag ha de så?)
jag vet inte,
åh jag vet ingenting.
jag har en ständig kamp i min hjärna,
mellan svart & vitt.
idag fick jag veta att jag bara ser negativt på mig själv, & inte tänker på mig själv.
jag fick veta att jag är sjuk,
för mina tankar är inte friska.
jag vill inte mer nu,
de får räcka.
ikväll ska jag & mina kompis rymma härifrån,.
få andas frisk luf.t
