mywii

det går inte bra för mig.
i fredags kom 3 beväpnade polismän till mig för att jag kastade ett glas. & det var inte första gången det hände. & enligt personalen kastade jag på henne, men det är så fel.
mitt mående blir bara värre & jag proppas fullare & fullare med mediciner. min tid på detta behandlingshemmet är nog snart slut. & det är jobbigt för dte finns vissa i personalen jag inte vill lämna.
& den del personal vill jag nästan bara skjuta.,

& jag är tjockare än någonsin & mina ångest är nog störst.
& jag har en ny diet som jag visserligen inte följt så bra, men jag försöker.
jag måste bli smal, smalare smalast nu för såhär kan jag inte se ut.
det är bara en stor skam.
usch jag är så jävla trött på livet & livest innehåll.

inget spelar längre någon roll alls.
& jag har verkligen fastnat i mig själv.
& det värsta är att alla tycker det,
& alla tror inte på mig.
men ska jag vara ärlig
trot jag inte på mig själv
,
 the end

det finns nog ingen i hela världen som fattar hur jag mår, eller hur jag känner. eller vem jag är.

jag är så trött men det finns ingen som fattar ändå.
hur ska jag göra för att få folk att förstå?

är mest ledsen, är mest bara så himla splittrad.
orkar inte länge till.

nu är det snart 1 år sedan min pappa dog.
det var på julafton förra året som jag, eller vi, fick reda på att han inte skulle leva mer. han skulle dö.
han dog 2 dagar efter julafton, den 26, tidigt på morgonen.

det krampar till i mitt hjärta varje gång jag tänker på det, jag vill inte tänka på det, men jag vet att jag inte alltid kan förtränga det, för då blir det bara värre i slutändan.

jag hatar egentligen julen, & nu hatar jag julen ännu mer. för nu kommer jag alltid tänka på min pappa, & det gör ju så himla ont. verkligen.

jag vet inte egentligen vad jag ska skriva, men jag mår bara så himla dåligt. & jag har så ont i mitt hjärta hela tiden & jag tror att min ångest håller på att döda mig.
varje dag.

jag vet inte riktigt vad jag ska skriva, eller vad jag ska säga.
men mitt liv är mest så himla mkt sorg,
mest sorg, ilska, hat & ångest.
& jag blir så himla trött på de bara.

jag tänker så mycket på min pappa, han är död & det finns inget man kan göra åt det.
jag försöker hålla all ledsamhet inom mig, helst vill jag bara gråta, gråta.
krypa upp i någons fina famn & känna mig omtyckt, våga gråta.
varför ska livet vara så himla jobbigt,
varför ska mitt liv bara vara skit skit skit hela jävla tiden?

jag är bara så trött & tänker mest bara
snälla ta mig häirfrån!

jag vet inte riktigt vad det är som händer, men jag tror att min kropp säger nej, eller försöker säga att något är fel.
jag blir sjuk, gång på gång & jag orkar bara inte.
inte bara det att mitt psyke är en katastrof, nu börjar även allt annat kapitulera,
vet inte om jag ska bli rädd, eller bara tänka, att okej det är såhär.
jag kanske ändå förstår min kropp.
usch jag är mest bara så himla splittrad.

de känns som att jag är som luft för alla, jag får aldrig någon tid,
vill ingen ha med mig att göra, vad har jag egentligen gjort för fel?
snälla förklara,
eller snälla,
kanske hjälp mig,
istället?

däför är jag ensamheten själv,
de finns ingenb som hindrar mig, inget gör något,
det finns nog ingten som bryr sig om mig,
eller vad jag gör,
eller hur jag mår.

jag kämpar nog inte alls längre,
jag tror att jag har gett upp,
eller jag håller på att ge upp
bit för bit.

livet är så himla tufft & jag vet inte riktigt om jag orkar längre
för allt rinner sakta
sakta
ur mig & jag känner mest bara en stor hopplöshet,
& den bara växer egentligen.

senaste tiden har det mest varit ångest & hjärtkramp,
jag knaprar mest lugnande, som jag inte vet om dom är så lugnande faktiskt, & de krampar till i bröstet men mest i hjärtat.

jag tänker mest att jag orkar inte, jag har gett upp hoppet om mig själv,
vem ska jag då kämpa för?
mig,
eller dom?

jag vet inte.

jag kommer nog aldrig bli fri,
jag faller nog mest ner i mina demoners famn & dom håller ett så hårt grepp om mig.

idag är de möte på skolan, jag är lite nervös
men jag antar att jag får ta konsekvenserna,
men &?

nej jag är så slut bara,
punkt.

nu är jag så himla jättetrött, för jag hatar att kämpa, när ändå ingen bryr sig.
för jag bryr ju mig inte?

jag slarvar så mycket, med så mycket, mest med ma ten,
men ingen bryr sig. inte jag heller.
jag vill mest bara ha kontroll,
de är allt jag begär.
nej nu är jag så himla trött,
jag känner mig mest som en fluga, som flyger förbi osedd, men när den blir sedd blir den irriterande.

jag kämpar nog inte för att leva längre.

jag hatar den känslan, när man tror att man ska dö, & man vill bara rymma. men man vet inte vart. man får bara den impulsen, nu sticker jag.
då är de kanske bra att ha folk som kan hindra en.

i fredags trodde jag skulle dö & jag hyperventilerade, (hej en av dom värsta ångestattackerna), personalen fick lugna mig & hålla fast mig, jag skrek; att jag vill härifrån! dom sa att de finns ingen annan plats där jag mår bättre. de är sant men jag förstod inte de då.
jag fick lugnat ner mig, där jag log i famnen hos en i personalen. jag låg på golvet & kände mig så töntig.
sen sitta i soffan & få lite närhet. de betyder.
men mitt psyke mår så dåligt & jag vet snart inte vart jag ska ta vägen riktigt.

jag känner mig värdelös, ett hopplöst fall & jag ser saker.
jag är misstänksam, för kan jag lita på er?

helst vill jag bara sluta leva, men livet är nog inte värt de.
finns de något som är värt något ens?

& mitt hjärta är så brustet, de går inte att laga.
vem var de som trampade på det, egentligen?

igår gick jag verkligen sönder.
de kändes som att mitt hjärta brast & hela min kropp bara skrek.
jag trodde jag skulle dö, men jag gick bara sönder.

jag hatar livet.

jag fick sova hos personalen, hela min säng är blodig, jag måste tvätta bäddmadrassen & jag är sämst verkligen.
men de är som att jag har slutat att bry mig, helt enkelt.

skolan idag & jag har mörka ringar under ögonen som jag inte lyckades sminka bort.
en stor tjocktröja & de är så himla kallt.

ska till gymmet idag men har egentligen ingen lust, jag måste träna i långärmad tröja för jag är som en halvzebra. men jag känner egentligen bara för att ligga i sängen & lyssna på musik, så jag kanske kan överrösta mina tankar.

nej, fy jag är bara så trött.
vill ibland bara säga godnatt för alltid.

den flickan är jag & jag känner bara att världen kan dra åt helvete.
jag är så ensam för de är bara jag som vet hur jag fungerar, hur jag mår, för folk i denna världen är inte att lita på.

de har nog varit världens sämsta dag & inte blir den bättre. nerverna kryper utanför mitt skinn & de känns som att hela jag ska kaputilera, ungefär.
jag känner mig som en zombie ungefär, fast jag är inte död, så kanske en halvzombie.

igår var de bup, jag fick resultaten från utredningarna.
jag mår väldigt, väldigt, väldigt pyskiskt dåligt (de tre väldigt lade jag märke till,), jag har vaneföreställningar.
jag är sjuk i huvudet, på riktigt.
jag är så trasslig utanpå & inuti, ingen kan rädda mig så får jag ge upp?

lyssnar på musik som gör så att de krampar till i hjärtat & min kropp skriker efter nikotion & efter Mr. Vit & jag är mest vilsen bara.

jag har varit fast i fängelset hela dagen & jag HATAR er.

hur skulle de då se ut?
de är kallt ute & kylan gör mig galen. den kryper under skinnet & jag bara ryser.
jag vill så mycket, men vågar så lite.
känner mig inte tillräcklig, aldrig.
när tar det slut?

skolan & svenska lektion. mensvärk & lars winnerbäck. lite sorgsna tankar & funderingar. det svider i magen, jävla magkatarr! men hey, jag har vant mig vid smärtan.
bup imorn & jag vill inte.
jag har färgat mitt hår & de blev okej. men de kan bli mer okej.

jag fortsätter att kämpa,
just nu är spotify min bästa vän. skulle aldrig överlevt utan musik.

Du betyder så mycket.
<3

pussis.

helgerna går så himla fort. som ett ögonkast man bara blinkar & vips så är det måndag igen.

helgen spenderades mycket i en volvo & mycket med min fina vän. <3

trött som satan & jag har ingen koll. om vi ens har någon lektion för alla i min klass sitter bara & tramsar & jag pratar inte med dem.

jag saknar så många & tycker livet är ganska orättvist.
jag är trött på att kämpa men bara gör de,
så mycket jag inte vill mer bara gör de.

jag äter & äter & äter.
vill egentligen bara ner, ner, ner. men de funkar ju inte nu.
FAn.

har bått på nygård i över 1 år nu, lite panik på de.
jag vill ha de som förut igen, eller vill jag?

<3

spotify is the shiet, eller inte. dom har inte ens alla låtar o.O
dagen har varit lång & jag är värdelös.
de känns som att jag gett upp lite, eller något. känner mig som ett stort grått moln & allt är blah.

min babe har klarat teoriprovet & jag är så lycklig för hennes skull. jag är också lycklig som har henne, hon är den bästa människan i denna onda värld.
älskar dig <3

min data är gul & jättesmutsig. mitt hår ser ut som typ höstack/knullruffs.
men vad fan ska jag göra?

BUP idag egentligen, men utredaren var sjuk, så de blev skolan.
de finns många härliga männiksor där. hihi :)

men jag säger bara;
"fake a smile or be happy"

puss

Egentligen inte så mycket att uppdatera om.
Skolan flyter på & för en gång skull trivs jag verkligen. Det går upp & ner såklart, lun'chen kanske mest går ner men de skiter jag i.
Jag vill bara ta studenten & kunna försörja mig senare i livet,
fast ibland känns de som att livet inte är värt att levas längre.

Allt är egentligen bara tufft & gah.

Tycker mest att min soc är dum i huvudet & mamma är jobbig. Egentligen är de bara jag som är jobbig, men hur fan ska jag göra?
Personalen skiter i mina åsikter känns de som ibland, fan jag är nog de negativaste som finns.

I fredags (igår alltså), var jag hos den bästa av dom bästa, Annicka <3 Älskar henne så mycket.
Idag är jag hos mamma, jag älskar henne med, men samtidigt hatar jag henne. Jag hatar att vara hemma.
Imorn blir de shopping med min kontaktperson.
Kanske man kan köpa sig lycka för en liten stund.
Äh, jag är så vilsen.

det var ett tag sedan. de har varit ett jobbigt tag. jag har börjat skolan & jag trivs faktiskt.
lun chen går sådär, & jag blir så lycklig när jag hamnar på minus varje dag.
jag suger lite, egentligen suger allt.

jag försöker kontrollera min ångest, men vet inte alltid hur jag ska göra.
egentligen vill jag bara skratta, eller egentligen gråta.
bara skrika,
bara slå,
bara skära.
(nejnejnej)

jag har nog gått ner lite i v i k t.
(heja mig) eller inte.
jag är så himla splittrad & vilsen.
mest vilsen,
mest liten.
..

jag försöker få kontrollen igen, meningslöst,
för de kan ändå aldrig bli som förut.

jag har gått ner i v i k t, & förstår inte riktigt varför.
för de kan aldrig bli som förut igen.

är så trött, vill bara sova,
vakna när livet är okej igen. för nu är det mest bara meningslöst & inget att kämpa för.
inte som de var förut.
då man levde i lögnen & förträngde sanningen.

jag lever mest själv i min egna lilla bubbla, ska de alltid vara såhär?
isolera sig själv, i sig själv.
glömma bort omvärlden & bara tänka på lögnen & hata sanningen.

ont överallt mest ont i själen,
den svider,
den är öm.
men mest sårad.

vet inte mer.
lämna mig i min bubbla, där vågar jag känna mig trygg.

som att stampa på samma ställe,
hela tiden.
stampar runt, ibland bakåt,
aldrig framåt.
hur kommer jag framåt,
vill jag?
ja innerst inne vet jag att jag vill,
men ytterst ute vill jag inte.
ska jag lyssna på mitt inre,
eller alltid stanna vid mitt yttre?

jag har börjat få mer å n g e s t,
jag k r ä k s mer,
var hos min behandlare,
kommer träffa henne igen i augusti.
lång tid, ingen att ventilera tankar kring m at sed lar hit & dit.
visst personalen finns här,
men med min behandlare kan jag prata om mer praktiska saker.

vill mest bara försvinna & krypa upp i någons knä.
gråta lite & gråta lite till
låt mig få vara liten igen.

först diagnos b u l i m i a nervosa,
sedan diagnos a n o r e x i a nervosa.

äta massor, inte äta alls.
kräkas,
hetsa,
svälta,
laxera,
träna,
ångest ångest ångest.

få dom orden upp i ansiktet, aj aj de gör ont,
man vill inte höra dem orden, när man känner sig så stor.
så fel,
så jävla äcklig.

sluta sluta, ni hånar mig,
alltid gör ni de.
jag är inte sjuk, lämna mig i fred.
(jag är sjuk, snälla hjälp mig!)

jag vill radera alla tankar,
som att trycka på delete & allt är borta.
vill jag att allt ska försvinna,
vad är jag utan detta.
snälla jag vill inte ha detta,
jag vill, jag måste.
jag orkar inte,
vill inte mer.

ångest när jag äter,
ångest när jag inte äter.

snälla, när är du lugn?

jag är fast här, i min äs-bubbla,
kommer inte ut för allt slår bara tillbaks till mig.

fingarna i halsen,
ångest du vann.

för inget är egentligen så som de var,
men vi kan låtsas.
vi bygger upp fasaden.
(ingen får se vad vi håller på med, göm de väl)

jag är egentligen trött,
på att alltid bygga upp min fasad,
för att gömma mig för de verkliga,
för sanningen den som finns under min fasad.
jag vill inte komma dit,
vill inte möta allt.
vill inte veta.
orkar inte veta.

hur ska man våga röra de förbjuda,
hur hur hur,
hur ska man kunna ta en tugga, när bara tanken på det,
får en att vila krypa under skinnet.
hur gör man?
hur ska man våga trotsa sina demoner,
de jag får ä t a,
de jag inte får ä t a.

vad är normalt,
säg mig, vad är de normala.
jag vet inte. hatar att vara så vilsen,
mest vilsen i mig själv,
men vilsen överallt,
vart jag än går.
jag kan inte ta de lugnt,
allt går på högvarv jag känner mig ju så förvirrad!
åh,
hjälp mih söka efter de normala,
så man gör,
så man säger, allt.
vill inte sticka ut, vill inte visa mig. vad ska man egentligen välja?

hatar detta,
förvirrningen, tankarna som alltid är så dubbla & som säger olika saker.

nu orkar jag egentligen inte mer.