Jag försöker, men jag faller. (2/7-08)
Instängd i mig själv,
jag hittar inte vägen ut.
Kolla, röra, känna
mäta, väga, springa.
Fingrar i halsen, panik.
Ångest, knack-knack.
Nej, jag är inte alls hungrig!
Jag är jättehungrig, magen skriker.
Kroppen skriker, men hjärnan säger
nej.
Räkna, för lite, för mycket.
Skakningar, yrsel, jag kan inte sova, jag kan inte tänka.
Måttband, mäta,
lår, smalben, handled, midjan, magen, armen,
alltalltallt.
ner eller upp?
upp eller ner?
Jag orkar inte mer.
Jag är så trött. Jag är dum, för jag kan inte äta.
De går inte, ångesten är de jobbigaste.
Igår blev de 2 äpplen & två varma koppen. Båda varma koppen fick åka ner i toan.
Fan!
Jag vill äta, jag vill! Men Det hjärntvättar mig.
Så jag kan inte tänka klart.
Jag förstår inte, att så många vill detta?
Det är fan ingen glamorös sjukdom, de är ett rent helvete!
Har sett flera gånger, folk peppar varandra, dom peppar varandra genom att skriva "Vad duktig du är, som klarade av att svälta dig. Fortsätt kämpa, fortsätt svälta!"
VAFAN?
Ursäkta, men jag är sur nu.
Kommentarer
Trackback