mywii

Ja, igår var jag alltså på BUP igen, efter bedömingsmötet förra veckan. Skulle träffa min läkare.
Det var jobbigast. Det allra jobbigaste var när hon sa "Vi har konstaterat, du har en ätstörning".
Jag vet att jag är sjuk, att jag har problem med maten, men jag har aldrig fått höra just dem orden.
Jag var nära på att börja gråta.
Vi pratade ju lite om maten & allt, min sjuksköterska var där med, hon som var med på bedömningsmötet förra veckan.
Orkar inte skriva exakt allt hon sa.
Men hon frågade ju såklart om maten, kräkningarna, mitt kaloriräknande osv.
Min sjuksköterska frågade mig om jag har något mål, alltså hur många kalorier jag får äta max varje dag. "200", svarade jag. Fast helst mindre. Mycket mindre, de sa jag med.
Läkaren sa att jag har en vaneställning. Hon sa att du är en klok & intelligent person, hade någon av dina kompisar sagt att dom åt så lite, hade du blivit chockad. Ja, det hade jag med.
Men som sagt, har jag en sjuk störning, en vaneställning.
Hon visade också en normal blodsockerkurva, & en hos en med ÄS:
Det var en väldigt skillnad. Hon frågade även lite om hetsen.
Dock hetsar jag inte lika mycket längre, eftersom hemma har jag inte chans att spy så mycket när mamma har sån koll. & ska jag hetsa måste det bli på kvällen/natten, för då kan jag spy utan att bli påkommen.
Fast de är svårt, en hets attack kan ju komma när som helst. Som i söndags, då den kom på morgonen! Usch!
Oftast brukar jag märka av när en hetsattack kommer, då kan jag köpa att hetsa, eller bestämma vad. Men ibland bara den kommer, & de är så jävla jobbigt!
Hon ska iallafall skicka 3, remisser. En till anorexi/bulimi mottagningen, en till en OCD mottagning (pga mina tvångstankar), & en till min vårdcentral, så jag får ta massa tester.
Usch.
Det värsta är att BUP, jag går till, ska stängas under sommaren! Visst, BUP är inte kul, inget man direkt längtar efter, men jag vill ha någon att prata med (tror jag, fast ibland vill jag bara sköta detta själv & gå ner dom kilona jag vill), & att mitt nya besök ska vara i Augusti.
Dock ska jag ringa sjuksköterskan nästa vecka, för att berätta hur allt gått.
Har fått ett matschema. Herregud säger jag bara!
Det är sjukt mycket, så mycket äter jag inte ens på en hel vecka, så ska man helt plötsligt proppa i sig allt det på en dag. T.o.m, mamma blev chockad.
Fast min sjuksköterska var 'snäll', & sa att jag bara behöver äta frukost & sen två lagade middagar. Aldrig.
Det var minst en månad sedan, som jag åt lagad, varm mat.
Har inte följt det.
Men innan jag gick sa hon att hon skulle fika, & äta en kanelbulle! De du! Hon sa också att vi kanske kunde fika någon gång. Yeah right.
Dessutom ska jag få behandling genom dagvård (om det inte blivit värre), det betyder att vi är typ 5 patienter som ska ha terapi osv. & kognetiv beteendeterapi..
Men detta kan kanske ske nästa år! Så sent.
Dessutom sa hon, att fortsätter jag såhär kommer min viktkruva gå ner, till slut väger jag 30 k'g & blir inlagd.
Jag vill inte väga 30, jag vill väga 42 eller 50.
Samtidigt som jag blir, nästan lite glad av att få höra att jag kommer gå ned såhär, blir jag samtidigt rädd för mig själv, hur tänker jag ?!

Måndag : Inget, 'bara' vatten, fun light, zero & dumma tuggumin.

Tisdag : Ett äpple & de vanlia dryckerna (kalorifattiga såklart!!)

Onsdag: Ett pyytelitet äpple & lite torkade bananer. De vanliga drycker.

Torsdag: För mkt!! Dagen började bra, åt inget, men mamma blev så ledsen. Åt ett äpple för hennes skull. Sedan åkte vi & handlade, jag hande typ 1 h g naturgodis. Åt upp de fort, fort i bilen. Sen i stugan har jag ätit för många bargokex / 5 kalorier kex. Ett havreflarn, mormors kakor (typ 3 st), lite korv, ett äpple, & lite ostkaka.

USCH!!!! Har nog ändå inte överstigit 500 k'cal, men kanske 300, Fast åt dock inte allt på en gång. Så jag gick den vanliga promenaden, eller sprang uppför den jättebranta backen i 30 grader.
Sedan fick vi gäster, de va då jag åt. Vet inte varför. Detta kommer låta helt sjukt, men när jag bara äter så på fri vilja (men ändå inte), känns de som att jag sviker mig själv & min sjukdom. Tänker "Har jag fortfarande  ÄS?"
Fick en panikångestattack förut, gick över på kanske en halvtimme.
Men har precis tränat, sprungit 3/4. Upp för den jävla backen, som är typ 100 m, & jättejättebrant verkligen, sprang så svetten rann, lungorna gjorde ont. Men jag sprang, allt för att förbränna. Sen kom jag hem & tog 1 äppelcider-vinäger tablett. Man får bara ta en gång om dagen, tar 3-5.
Jag går omvägar, sitter inte still. Allt för att förbränna.
Mamma vill lägga in mig.

Hjälp mig.