mywii

jag vet att jag skäms.
skäms något fruktansvärt för de senaste dagarnas matintag.
har inte kunnat spy heller.
men de gjorde jag igår.
de är både bra, men samtidigt så jävla dåligt.

varför är de så lätt att säga till andra att dom måste ha mat, för mat är nödvändigt (& de vet jag med), medan man sitter här & inte vill äta, bestämt sig för att inte äta. man svälter, hetsar, spyr & tränar.
jag vet hur dum jag är, mat måste man ju ha!
men jag hatar mat.
all denna jävla ä c k l i g a mat.
usch.

idag blir de svält. jag har chansen. ska vara ensam hemma, mamma kommer sedan. de är så lätt att ljuga för henne att jag ätit, som jag så månger gånger förr gjort.

mamma säger att jag går ner, ner & ner. men jag går bara upp, upp & upp.
hon skulle bara veta vad jag ätit de senaste dagarna!
" de måste varit nyttigt då, får du har ändå gått ner," var hennes ord.
mamma ljug inte för mig!
du kan säga att jag är en fet, äcklig gris, för jag vet de.
jag vet sanningen.

jag vill ha kontrollen igen.
jag vill känna den känslan som jag älskar.
känslan av att man är yr, trött, svag, men ändå stark.
känslan av att inte äta.

jag hatar detta!
jag gjorde mig sjuk.
eller?
var de mitt fel?
eller var de någon annans fel?
jag vet inte.
jag vet bara att jag hatar detta.
men nu för ens gångs skull, ska jag uppnå målet.
perfektion.
smalhet.