mywii

för inget är egentligen så som de var,
men vi kan låtsas.
vi bygger upp fasaden.
(ingen får se vad vi håller på med, göm de väl)

jag är egentligen trött,
på att alltid bygga upp min fasad,
för att gömma mig för de verkliga,
för sanningen den som finns under min fasad.
jag vill inte komma dit,
vill inte möta allt.
vill inte veta.
orkar inte veta.

hur ska man våga röra de förbjuda,
hur hur hur,
hur ska man kunna ta en tugga, när bara tanken på det,
får en att vila krypa under skinnet.
hur gör man?
hur ska man våga trotsa sina demoner,
de jag får ä t a,
de jag inte får ä t a.

vad är normalt,
säg mig, vad är de normala.
jag vet inte. hatar att vara så vilsen,
mest vilsen i mig själv,
men vilsen överallt,
vart jag än går.
jag kan inte ta de lugnt,
allt går på högvarv jag känner mig ju så förvirrad!
åh,
hjälp mih söka efter de normala,
så man gör,
så man säger, allt.
vill inte sticka ut, vill inte visa mig. vad ska man egentligen välja?

hatar detta,
förvirrningen, tankarna som alltid är så dubbla & som säger olika saker.

nu orkar jag egentligen inte mer.