hjälp mig.
Jag bor kvar, här på hemmet, mot mina ä s,
mot mig själv.
Mot att inte kunna kontrollera min ångest, för jag vet inte hur jag ska göra,
de jag vet är fel för alla andra,
men inte för mig.
Vill ha de så, som det var.
Kontroll, kontroll ge mig kontrollen tillbaks.
Snälla, jag orkar inte kämpa med allt omkring mig ge mig bara något att kämpa för igen.
Måste hitta en mening med livet,
men de finns ingen.
Den meningen jag hade är fel för alla andra,
men inte för mig.
Dubbelt, allt är så dubbel.
Myrornas krig i mitt huvud,
svart möter vitt.
Vitt möter svart.
så är de,
mest hela tiden,
jämt.
Inte för jag orkar men de känns som att alla förväntar sig att jag ska orka,
som att dom tror att jag orkar allt,
men de är de jag inte gör,
jag är en människa,
som efter många år blivit klen,
klenare blir jag.
hjälp mig.
jag rymde,
iförrgår rymde jag igen,
en till gång, & de är underbart.
jag kom ut från detta fängelse för här sitter jag fast hela tiden,
inte nog med att jag sitter fast i mig själv så sitter jag även fast här.
igår smakade såsen till maten bara s o c k e r , & jag sa att sluta kränka mig, jag äter det inte!
men dom fattar inte,
jag skrek, jag skrattade, jag gjorde sönder porslin,
jag inte mer nu livet är jobbigt.
jag är 2 personer i en,
jag hör 2 röster i mitt huvud som alltid bråkar,
mina 2 sidor svart&vit kämpar mot varann hela tiden,
jag vet vilken som är fel, men den är ändå rätt.
dom säger att de är en kamp mellan min ätstörning (som dom kallar a n o r e x i) & mig,
men jag tror inte de
de 'är svart & 'vitt.
vad hände?
Jag blev inlagd på BUP-akuten, & stannade där i 6 veckor.
Läkarna tyckte att jag var i ett så dåligt skick (för dom tyckte jag var dum som inte hade ä'tit på några veckor, jag gick ner över 10 kg på en vecka, sedan lite mer än 1 kg om dagen. Jag var ju lycklig, varför tog ni de ifrån mig?), så jag fick stanna där. & dom tog kontrollen från mig, & vad hade jag sedan kvar.
Ingenting,
eller jo, en sak.
Men nu bor jag på ett behandlingshem, ( eller HVBhem, som suger. Ta mig härifrån?)
Jag hatar de här stället. Jag blir inte bättre här.
Mina demoner spöker egentligen bara mer,
& för varje dag som går vill jag egentligen bara stanna under täcket & inte resa mig.
Men jag måste,
men jag orkar inte bara för de.
Min läkare säger att jag är underviktig, men jag vill inte tro på de.
De är bullshit,
allt är egentligen de.
Jag vill kunna andas luft utan att vara rädd att andas in k a l o r i e r,
jag vill kunna röra mig utan att tänka på hur mycket jag förbränner,
eller förlåt,
jag fick inte skriva de.
(hur kom jag in i detta? vågar jag lämna detta? eller vill jag ha de så?)
jag vet inte,
åh jag vet ingenting.
jag har en ständig kamp i min hjärna,
mellan svart & vitt.
idag fick jag veta att jag bara ser negativt på mig själv, & inte tänker på mig själv.
jag fick veta att jag är sjuk,
för mina tankar är inte friska.
jag vill inte mer nu,
de får räcka.
ikväll ska jag & mina kompis rymma härifrån,.
få andas frisk luf.t
jag svälter.
kanske mer.
vet inte, vägde mig i fredags & då hade jag gått ner 7 kg på 4 dagar.
jag svälter,
s v ä l t e r.
hur sjukt är inte det egentligen?
jag svimmar, jag kan knappt gå,
men jag känner mig säker.
kontroll,
kontroll,
kontroll.
jag vet inte vad jag ska känna.
vad jag ska göra,
hur jag ska göra.
jag vet bara att jag inte räcker till,
jag är värdelös.
Mina tankar bråkar & tävlar med varandra. (4/7-08)
Ännu en dag har gått,
ännu en dag fylld med ångest,
&
självhat.
Jag lever i två världar,
& de sliter mig mitt itu.
jag lever i ständig skräck,
i en ständig
ångest.
Jag tappar orken, ibland mer,
ibland mindre.
Jag vet inte hur jag vill ha det, eller inte ha de,
just nu.
Tankarna bråkar &
tävlar med varandra,
hela tiden.
2 nektariner, 1½ tomat, 2 läkerol-askar.
Hade inte ätit något under hela dagen, men hade ändå ångest, mamma kom hem med frukt.
Tog 2 nektariner, vet inte varför, kanske för att jag ljög att jag hade ätit 2 mackor?
& gav dom till min hund istället.
Blev äckligt mätt på dom. & åt en läkerol ask, fort. Så att den skulle ta slut, den innehåller ca. 20 k cal.
Jag gissar på att jag fått i mig runt 150-200 k cal idag.
Men tror inte jag kom upp i 200.
Har iallafall tränat bort lite mer än 200.
Nyss drack jag ett glas light-saft, fick för mig att spy, för jag gillar de, för de känns befriande, & jag hade ångest.
Det kom upp lite tomat, & sen kanske lite blod igen,
men vet som sagt inte.
Ska med några kompisar till stan imorgon, dom vill äta l u n c h.
Nej! Jag vill inte.
Men jag ska ta ett glas vatten, eller en frukt.
Men är ångesten på bättre humör, kanske jag kan ta en sallad. Vi ska ju ändå gå runt i stan & shoppa.
Men jag vet inte.
Jag vill inte ä t a salladen, samtidigt som jag vill ä t a den, & kunna ha en mysig l u n c h med vännerna.
En av dom vet om mina matproblem, den andre vet inte. & jag vill inte att hon ska väcka misstankar.
Vi får se hur de blir imorgon.
Nu ska jag måla klart naglarna, hoppas de går lättare.
Jag skakar som sagt,
jag skakar verkligen, kan knappt dricka kaffe eller tända en cigg.
Hoppas Ångesten inte är så arg imorgon.
Ångesten vinner alltid. (3/7-08)
så värdelös.
klockan är snart 04.00,
de senaste dagarna har jag lagt mig runt 6-7,
men jag orkar inte med sömn, jag gillar de inte,
samtidigt som jag bara vill sova bort allt.
men jag är rädd för att sova,
vakna upp på morgonen,
då alla ens misstag,
blottas för en.
jag åt förut, de blev för mycket.
sa till mamma att jag skulle bada,
in i badrummet, låsa dörren,
ha med sig en halv liter vätska, dricka fort.
försöka spy, med vattnet rinnandes, så de inte skulle höras,
men jag vågade inte, för jag är rädd för att de skulle höras.
de kom bara upp vätska & blod (igen), så fel.
jag tog med mig rakbladet in i badrummet med.
men ångest som inte kunde dämpas,
tog jag fram rakbladet,
ännu mer ärr blottar sig på låret,
jag började gråta,
för jag blev rädd.
så himla rädd.
med paniken i mig, & ångesten om mig.
gick jag snabbt upp,
för att gå en promenad med hunden, & köpa cigg.
allt för att dämpa ångesten,
men ångesten är stark,
den
vinner
alltid.
Jag försöker, men jag faller. (2/7-08)
Instängd i mig själv,
jag hittar inte vägen ut.
Kolla, röra, känna
mäta, väga, springa.
Fingrar i halsen, panik.
Ångest, knack-knack.
Nej, jag är inte alls hungrig!
Jag är jättehungrig, magen skriker.
Kroppen skriker, men hjärnan säger
nej.
Räkna, för lite, för mycket.
Skakningar, yrsel, jag kan inte sova, jag kan inte tänka.
Måttband, mäta,
lår, smalben, handled, midjan, magen, armen,
alltalltallt.
ner eller upp?
upp eller ner?
Jag orkar inte mer.
Jag är så trött. Jag är dum, för jag kan inte äta.
De går inte, ångesten är de jobbigaste.
Igår blev de 2 äpplen & två varma koppen. Båda varma koppen fick åka ner i toan.
Fan!
Jag vill äta, jag vill! Men Det hjärntvättar mig.
Så jag kan inte tänka klart.
Jag förstår inte, att så många vill detta?
Det är fan ingen glamorös sjukdom, de är ett rent helvete!
Har sett flera gånger, folk peppar varandra, dom peppar varandra genom att skriva "Vad duktig du är, som klarade av att svälta dig. Fortsätt kämpa, fortsätt svälta!"
VAFAN?
Ursäkta, men jag är sur nu.
Vilse i mig själv. (1/7-08)
Alltid när jag hetsar tänker jag "Detta är fan sista gången!".
Sen står jag där, nästa gång, & tänker, att Detta är sista gången.
vet inte varför jag försöker inbilla mig själv de, för jag vet att de bara är lögn.
Bara lögn, lögn, lögn.
Alltihop.
Idag ska jag försöka sysselsätta mig så gott jag kan, göra en storstädning i hela huset.
Försöka koppla bort tankarna om maten för en liten stund. Men de är svårt för tankarna finns där 24/7.
För nu är jag ensam hemma, då kan jag göra de som jag är bäst på.
Men också ibland, som jag är sämst på.
Jag har ätit ett äpple (20 kcal~), & de ska bli min mat idag. Sedan massor med kaffe & dessa underbara ciggaretter.
Jag blir så äcklad av mig själv, samtidigt som jag tänker, vadfan är de jag håller på med?
Men jag har valt mina vägar här i livet.
(eller har jag de?)
Mina tankar flyger runt i huvudet, jag har så mångra frågor jag inte kan få besvarade.
Antar att den ända som kan svara på dom är jag, men jag är för vilse i mig själv ännu, för att kunna besvara dom
Puss.
Jag ska nå målet. (30/6-08)
En varma koppen på 70 k cal har jag fått i mig.
De ska inte bli något mer idag.
Nu börjar jag, de har varit för mycket hets & förbjudna saker de senaste dagarna.
Men nu är jag pepp.
Nu ska jag gå ner alla de äckliga kil'ona som vilar på min kropp.
Dom ska bort, bara bort,
försvinna.
Imorgon ska jag försöka att inte få i mig något, de är ända vägen, ända vägen till perfektion.
Jag ska nå målet.
För vem vill ha med en f e t, ä c k l i g & m i s s l y c k a d, människa att göra?
Ingen, absolut
ingen.
Har iallafall köpt en paket cigg, de är nog slut imorgon.
Fan vad jag hatar mig själv, att jag börjat röka.
För de suger, bokstavligen att röka.
Men jag ska försöka sluta.
Men de är ett sätt att försöka dämpa 'hungern',
Idag ska jag iallafall städa lite, de är inte så stökigt, men lite rörigt.
Ha en bra dag alla.
Puss.
Jag vill ha kontrollen igen.
jag vet att jag skäms.
skäms något fruktansvärt för de senaste dagarnas matintag.
har inte kunnat spy heller.
men de gjorde jag igår.
de är både bra, men samtidigt så jävla dåligt.
varför är de så lätt att säga till andra att dom måste ha mat, för mat är nödvändigt (& de vet jag med), medan man sitter här & inte vill äta, bestämt sig för att inte äta. man svälter, hetsar, spyr & tränar.
jag vet hur dum jag är, mat måste man ju ha!
men jag hatar mat.
all denna jävla ä c k l i g a mat.
usch.
idag blir de svält. jag har chansen. ska vara ensam hemma, mamma kommer sedan. de är så lätt att ljuga för henne att jag ätit, som jag så månger gånger förr gjort.
mamma säger att jag går ner, ner & ner. men jag går bara upp, upp & upp.
hon skulle bara veta vad jag ätit de senaste dagarna!
" de måste varit nyttigt då, får du har ändå gått ner," var hennes ord.
mamma ljug inte för mig!
du kan säga att jag är en fet, äcklig gris, för jag vet de.
jag vet sanningen.
jag vill ha kontrollen igen.
jag vill känna den känslan som jag älskar.
känslan av att man är yr, trött, svag, men ändå stark.
känslan av att inte äta.
jag hatar detta!
jag gjorde mig sjuk.
eller?
var de mitt fel?
eller var de någon annans fel?
jag vet inte.
jag vet bara att jag hatar detta.
men nu för ens gångs skull, ska jag uppnå målet.
perfektion.
smalhet.
vet ni en sak ?
& DE FINNS FOLK SOM VILL DE?
URSÄKTA ?!
jag hatar livet.
jaghatarlivet.
jaghatarlivet.
jag älskar mamma, joel, james, larry, douglas.
MAMMA JAG ÄLSKAR DIG.
DU BETYDER MEST.
FÖRLÅT ATT JAG SVIKER DIG HELA TIDEN.
JAG Ä L S K A R DIG.
supersize vs. superskinny
& vet ni?
jag blev motiverad.
jag blev inte avskräckt av läkarens ord, benskörhet, näringrbrist osv.
hon hade de, & hon äter runt 1400 k cal om dagen. (vilket var mkt, trodde de lilla hon åt skulle innehålla mindre, men hon åt iofs choklad & sådär, de gör inte jag, förutom vid
jag äter runt 200 k cal.
hennes kropp vill jag ha.
de kanske inte var bra att jag såg på de programmet?
jag vet inte.
de var lite jobbigt på slutet dock när hon sa att känner man någon som har ätstörning kan man ringa anorexi&bulimi-kontakt typ.
de är jobbigt att höra dom orden.
när man vet att man lider av det själv.
ett liv med ätstörningar suger, samtidigt som de inte gör de.
jag blir arg på personer som antingen säger att man får skylla sig själv, eller att jag vet exakt hur de känns.
för de första ska man inte skylla sig själv. visst, kanske att man började banta eller något, men de är ju en sjukdom. en psykisk sjukdom. & för de andra, har man inte haft ätstörningar vet man i n t e hur det känns!
så är de bara.
ett par byxor som jag köpte någon gång i början på detta året, eller kanske i februari eller ngt, har blivit stora. dom hänger överallt & om dom ska sitta någolunda bra måste jag ha skärp. dom sitter inte ens perfekt, dom är helt enkelt förstora.
i början när jag köpte dom fick jag knappt på mig dom. jag fick ligga i sängen & få på mig dom.
& en tröja jaf fick av min supersmala bror, är också förstor. den hänger, ärmarna är stora, den är förstor nu.
i början var ärmarna nästan för tighta & för korta. jag fick knappt knäppt den. nu får jag knäppt den utan några problem, & jag kan dra ut den runt 12 cm. ärmarna hänger & dom är inte tighta någonstans.
de känns bra.
de som inte känns lika bra är att mamma säger att jag börjar lukta aceton i munnen igen.
de kände hon på BUP med, & enligt dom är de för att jag inte äter & så.
men nej, så kan de väl ändå inte vara ?
nejnej.
update : idag är det iallafall Midsommar, ska vara med några kompisar sedan. Nervös som fan, vad som kommer bjudas. Kommer jag äta? Överäta?
Usch.
Idag har jag bara druckit svart kaffe. & rökt.
De är så jag vill ha de.
Mat borde inte få finnas.
Inte alls.
Jag hatar mat & jag hatar Ångest. (19/6-08)
Panerad fisk, 122 k cal / 100 g.
Vet inte hur mycket min vägde.
Men jag åt inte upp hela.
Tänkte, jag
Såklart började ångesten komma. Men för att snabbt göra den bättre, tränade jag bort ca 140 k cal, & gjorde 50 sits up. Tog även 3 äppelcidervinäger-tabletter.
Spydde iallafall inte!
Även fast jag så gärna ville/vill.
Men jag ska träna mer nu under dagen.
Lagar mat åt mamma sedan.
Har rökt typ 3 cigg. De gör mig lugnare.
Men den här jävla ångesten.
Kan man inte bara få den att försvinna ?
Bara säga "Stick! Fattar du inte, jag vill I N T E ha dig här!".
Tänk om de hade varit så lätt.
Men livet är hårt.
Tufft & rått.
Nu blir de ingen mer m a t åt My.
Förhoppningsvist ligger jag m i n u s idag, som så många gånger förr.
Men de är de jag vill?
Eller hur?
Sjuka drömmar. (19/6-08)
känner mig allmänt deppad idag.
hörde nyss att vi fick post.
ser att jag fått brevet, brevet med mina betyg.
ett leende åker upp i ansiktet.
vi har 5 avslutade kurser nu.
de gick bra, men de hade kunnat gå bättre!
arl; VG.
data: G (fick nästan IG så de var ju bra)
drama: VG.
vårdpedagogik: MVG.
VOMS: VG.
känns helt okej, men samtidigt känner jag mig
men sjukdomen sänkte mig totalt. & de gör den fortfarande.
ingen ma t har åkt ner i min mage idag.
egentligen vill jag inte att något ska åka ner idag. men jag har lovat mamma att l a g a
vi har fisk som innehåller
de får räcka.
de är ändå ganska mycket. tänk om min fiskbit väger 50 g? eller mer? de blir ju typ 61 k cal.
de är mycket ändå.
visst, jag har satt en maxgräns på 200 k cal om dagen. men jag vill ju helst komma under den, mycket under.
kanske jag ska ändra gränsen till 100 k cal, för 200 är väldigt mkt.
fast inte enligt dom på BUP.
enligt dom har jag en s.k vaneföreställning.
jag drömde en sjuk dröm inatt. jag var med min kompis (fast nu kommer jag inte ihåg vem hon var,), hon hade dukat fram massa kakor & bad mig hämta mer. efter mycket funderande tänkte jag att några kunde jag ta, bara jag höll mig under 100 k cal, men efter en kaka tänkte jag ; skulle jag verkligen ha ätit den ?!
. mamma satt med hennes föräldrar & ngr andra personer i närheten, hon kollade på mig, & jag kunde läsa av att hon sa att jag kunde äta k a k o rna.
åt de gjorde jag. men jag fick ångest i drömmen, igen. tänkte att jag hade ju ända klarat mig bra idag & ätit lite.
jag vaknade av panik! men gud vad glad jag blev när jag insåg att de bara var en dröm.
hatar alla dessa drömmar.
dessa drömmar som ger panik.
dessa drömmar som finns med överallt.
Tankarna snurrar runt. (18/6-08)
men jag kan aldrig bli ren.
aldrig.
drack upp min cola zero, ett glas & jag blir så äckligt mätt.
åt för mycket.
för mycket.
blev äckligt mätt.
hatar den känslan, känslan av att vara mätt!
blir mätt på ingenting, tack.
vet inte hur mycket jag kom upp i, kanske 200 ? kanske mindre, kanske mer?
enligt mamma var det i vilket fall för lite.
de var de enda som fick åka ner i magen på mig idag. sen har jag tuggat lite tuggummi med & rökt typ 6 cigg.
gick en kort promenad förut (20min+ ungefär). kände hur alla kollade & hur jag vibrerade i varje steg. för flä'sket dallrar.
men vilken ångest jag fick efter ma'ten! men på något sätt blir jag lugnare när mamma är med.
fick nästan panikångest, men försökte fokusera tankarna på annat.
spydde nästan, inte ens självmant.
magen är väl van.
eller ?
nu ska jag kolla film.
mamma jobbar imorgon, hurra!
kan slippa ma'ten!
nu ska jag lägga mig & kolla på film.
tankarna snurrar runt.
mat mat mat.
varför?
Det är en sjuk värld. (18/6-08)
Är ensam hemma & jag gillar de. Då får jag ta ansvar för mig själv, & behöver
Underbart!
Mitt midjemått har iallafall sjunkt några c'm, sedan igår. Efter min lilla 'hets', som inte alls var planerad till en hets. Men jag gissar att jag inte vet längre hur man äter normalt.
Mamma sa också igår i bilen, att jag nästan i hela mitt liv alltid hetsätit. Eller ja, inte som nu, men att jag alltid slängt i mig ma'ten, inte kunnat
De stämmer nog, tyvärr.
Idag ska jag livnära mig på cigg, kolsyratvatten. Kanske ett tuggummi. Men de ska jag försöka undgå.
Jag sov väldigt gott inatt, med mitt nya Hello Kitty påslakan sett.
Ja, jag var ju & hade en shoppingdag med mami igår.
Fick med mig ; 22 par trosor, 12 par strumpor, en väska, en spargris, ett nitskärp, en till Hello Kitty pyjamas, (min tredje på typ 3 veckor), påslakansett, 2 svarta blockljus, 4 tröjor, en jättefin kjol, schampoo & balsam, 2 stiftpennor. Det var nog allt, kanske har glömt något. Är iallafallnöjd.
Men jag köper trosor & så, i
Men dessutom gör de inte så mycket, då kan jag alltid gömma allt f e t t bakom stora kläder.
Igår laddade jag ner Nightmare before Christmas, ska nog se den ikväll. Fast då ser jag hellre på laptopen, så kan jag ligga i sängen. Lite mysigare.
Så blir de såklart träning idag, tänker träna bort minst 200 k cal, så ligger jag nog ganska mycket minus. Eller iallafall minus.
Det är en sjuk värld.
Jävla dumma My! (18/6-08)
Jag hatar mig.
Verkligen
hatar
mig.
Jag är dum, så jävla dum.
Dagen börjar med att jag & mamma åker till Ullared, eller ja, Ge-Kås.
Jag visste att jag inte kunde undkomma m a t e n.
Efter en stund inne i varuhuset säger mamma att vi går & ät'er.
Rädd var jag.
Beställde en kycklingsallad.
Jag fick panik, för det var den största kycklingsallad jag sett!
Men jag åt upp halva, för mammas skull.
Jag kan inet längre äta normalt, utan jag äter så fort.
Så himla fort.
Men jag fick inte så mycket ångest. De är såm att Herr Ångest lungar sig lite, när jag har sällskap av andra. Eller, iallafall av mamma.
Men sedan gick vi in igen, & jag gick & gick & gick.
Salladen var förhoppningsvist borta. Förbränd.
Sedan på vägen hem, tar mamma upp en påse med natursnacks. Cheese crackers tror jag dom hette.
Dum som jag är börjar jag äta, för att visa mamma, för att visa sjukdomen.
Ångest fick jag, men inte lika stor.
Mamma åkte till stugan, jag var, eller är hemma själv.
Åt ett äpple, för jag ville bara. Lite ångest.
Sedan stekte jag en fisk, panerad torsk.
Jag vet inte varför, men jag tror jag vill bevisa något. Bevisa något som inte går att bevisa.
Hade inte så mycket ångest. Kände mig på relativt gott humör. Tänkte, jag kan väl gå & köpa 2 hg godis. För idag tror jag inte jag kommer få någon Ångest, & jag tänkte, att jag redan har ätit så mycket idag. En mycket dum tanke.
Gick iväg till affären, handlade runt 2 hg godis.
Men sen, det blev ingen mysig stund, med att äta godiset sakta framför Molin Rouge. (FAN VAD DUM JAG ÄR, HUR KUNDE JAG TRO ATT JAG KUNDE Ä T A GODIS UTAN ÅNGEST ?!)
Hetstankarna kom igång, & jag slängde i mig de. Fan vad dumt! Kommer jag någonsin kunna äta normalt?
Jag hade inga planer på ett hetsa, (fast i bakhuvudet visste jag nog hur de skulle sluta), men jag bokstavligen slängde i mig godiset. Så sedan stod jag där, som många gånger för, med skedskaftet övanför badkaret, & spydde.
Ja, ett skedskaft. Jag måste använda de för att mina kräkreflxer ens ska reagera.
Jag kommer ihåg först, hur känsliga mina kräkreflexer var. Bara jag tog en tandborste på tungan. Men inte längre.
jag har fuckat dom totalt.
Jag har fuckat mig totalt.
Spydde upp ganska mycket av godiset & lite av äpplet & fisken.
Sedan blev det att hoppa upp på cykeln & träna bort lite över 100 k cal. Sedan att borsta tänderna, så jag fick kramp i armen, & tvätta händerna. För jag är så ä c k l i g.
Sedan upp på cykeln, bränna bort över 100 k cal. Åter gå in till badrummet & borsta tänderna & tvätta mig.
ÄCKLIG ÄCKLIG ÄCKLIG!
Kommer jag kunna bli normal, igen ? (16/6-08)
Jag har precis vaknat, & det är den frågan jag ställer mig ; Kommer jag någonsin kunna bli normal igen ?
Med det menar jag, om jag någon gång kan tänka på att ä t a i stället för att räkna kalorier. Kommer jag kunna äta godis, kakor utan ångest ?
Kommer jag någon gång slippa min träningsmani?
Kommer jag någon gång slippa denna skiten?
Vet ni?
Jag vet inte.
Jag vill ha glass.
Men nej, får inte.
Det var några månader sedan jag åt en.
Många månader sedan som jag åt en utan att få ångest.
För Herr Ångest knackar på när han vill, & då vet jag inte vad jag ska göra utan att spy, eller träna.
Funkar inte de kan jag ta fram rakbladet, eller sova, ta en ångestdämpande medicin.
Såhär vill jag fan inte leva!
Eller vill jag de?
Jag vet som sagt i n t e.
min sjukdom sänker mig långsamt. (15/6-08)
igår hade jag min värsta h e t s ä t n i n g s a t t a c k någonsin.
vad som slank ner, vågar inte säga. vet ni varför ?
jag s k ä m s.
jag s k ä m s för den jag är, & jag s k ä m s för min sjukdom.
men det verkade som att min mage gav upp igår. jag kunde bara spy upp slem, magsaft, små bitar.
allt blev kvar.
men all magsaft förstörde min gom & hals. fyfan vad de sved.
jag tror de kom lite
ont i magen har jag haft idag.
riktigt kramp.
min mage mår inte bra, inte min kropp, & inte jag.
idag har jag
sedan bad mamma mig köpa lite
jag gjorde de. tänkte,
efter för många bitar kom Han, Herr Ångest.
upp på cykeln, bränna bort
Men Han var kvar, tog fram Mr Rakblad, snittade mig på låret, igen.
Hatar att jag börjat ta fram min självdestruktivitet igen.
men har man gjort en sak i 4 år, är de väl ganska svårt att sluta.
HATAR DETTA !
jag vet inte vem jag är längre.
är jag sjuk ?
är jag frisk ?
är jag My ?
Imorgon blir de svält.
Jag V E T att jag kan.
Jag ska bevisa alla.
Samtidigt som jag är peppad, är jag rädd.
Rädd för vad sjukdomen gör med mig, gör mot mig.
